Komet Swan C/2006 M4

På Karlskrona Astronomiförening har vi den 4:e oktober gjort våra första observationer av komet Swan. Objektet var relativt väl synligt i fältkikare och ännu lättare att beskåda med teleskop i låg förstoring. Du hittar Swan genom att gå från Alkaid i Stora Björn ned mot horisonten, förbi den ljusstarka stjärnan Cor Caroli i Jakthundarna (Canes Venatici) och snett nedåt höger, nästan lika avståndet från Alkaid.

Den 25 oktober gjorde vi ny observation av Swan, som ökat ytterligare i ljusstyrka. Swan är ett trevligt objekt vi starkt rekommenderar för observation. En vanlig kikare är utmärkt.

Swan har en lätt identifierbar kometkaraktär med dis runt en koncentrerad ljusstarkare kärna. Vi ser fram emot flera klara kvällar och möjlighet att fotografera Swan.

*Uppdatering: Den 8 november befinner sig Swan strax söder om Herkules. Se kartan nedan.

*Uppdatering: Efter den 31 december 2006 går komet Swan nedanför horisonten efter skymningen.

Se även denna länk (scrolla längre ned på den sidan)

Pluttiga Pluto

Ni har redan hört det. Solsystemets nio planeter har reducerats till åtta. Ett tag ryktades det att de skulle öka till 12, men så blev det alltså inte. Beslutet kom från International Astronomical Union (IAU), som höll möte i Prag. Där röstade man den 24 August 2006 att "frånta" Pluto dess planetstatus. Numera ska Pluto, Charon, Ceres och den nyligen upptäckta 2003 UB313 (Xena) kallas “dvärgplaneter”. Enligt den nya definitionen ska en planet cirkla runt en stjärna, vara sfärisk till formen, och själv rensa bort övrigt rymdmaterial i närområdet. Pluto klarade inte att uppfylla det sista villkoret, och åkte därför ut ur planetklubben.

KAF medverkar i projektet Stardust

Den 15:e januari, tidigare i år, landade rymdsonden Stardust i Utah, USA. Den hade då varit på resa i solsystemet sedan 7 februari 1999, i syfte att samla in "rymddamm" från interstellära rymden och partiklar från komet Wild 2. Efter en perfekt landning kunde forskarna så börja preparera materialet för granskning. Detta material har nu blivit tillgängligt för ett antal volontärer världen runt, för granskning via Internet.

Undertecknad redaktör för KAF:s webbplats är en av dessa frivilliga och arbetet med utvärderingen av materialet från rymdsonden pågår som bäst.

Rymddammet samlades upp i en skiva av ett unikt gelmaterial. Forskarna tog efter landningen ut skivan och lät fotografera tunna skikt i mikroskop. Det blev över 300 000 bilder, eller filmer, som dom också kallas. Vi som nu genomsöker bilderna är ca 6000 personer. Om du är intresserad kan du besöka länkarna nedan.

Certifikat för KAF:s redaktör att medverka i Stardust mission. (Courtesy of Planetary Society)

Länkar:

Planetary Society

NASA

Stardust@home

Varför finns hav på månens framsidan?

Det finns i princip två typer av terräng på månen: De äldre kraterrika, ljusare högländerna och de yngre, relativt jämna och mörka haven, eller Mares.

Men här lurar en "gåta" i vassen, så att säga. En fråga som redaktören på Spanaren hittills inte hittat något svar på: Varför finns haven på månens framsida?

Därför har undetrecknad samlat lite fakta och knåpat ihop några egna förslag nedan. Hör gärna av er om ni själva har några idéer.

Spanarens funderingar:

1. Vi vet att jorden och månen påverkar varandra genom dragningskraft och rotation. Den bula, respektive inbuktning, som tidvattnet bildar på jordens fram- och baksida, ger en viss obalans i kraften och gör att jordens rotation saktar in med 1.5 millisekunder per århundrade, samtidigt som månens rotationsenergi ökar och flyttar ut dess bana sakta från jorden (fakta). Det intressanta här är att detta antyder att månen inte alltid har haft samma rotation som nu (Spanarens antagande).

2. Då månen tidigare hade en mera fri rotation (Spanarens antagande) träffades ytan av ett antal mycket kraftiga nedslag där "haven" finns idag. Kanske var nuvarande framsidan då på baksidan? Nedslagen orsakade lava att tränga upp i kratrarna och skapa en ny mörkare och jämnare yta, som astronomer kom att kalla "hav" (fakta).

3. Efter dessa kollisioner, kom månens rotation att bli mera synkroniserad med jordens, med följd att den visar samma sida mot jorden, med haven såsom vi ser det idag (Spanarens antagande). Under de årmiljoner som sedan följde, bombarderades månens andra ytor, dvs baksidan, öster och väster, men däremot inte alls lika mycket månens framsida. Detta beror helt enkelt på att jorden kom att ligga i vägen för dessa nedslag (Spanarens antagande). Samtidigt svalnade månens inre och lavan stelnade så att inga fler hav kunde bildas (fakta).

4. Alla följande nedslag gör därefter att differensen ökar mellan den mörka patinan i havens lavaslätter, och de omgivande ljusare områdena (Spanarens antagande).

5. På grund av den med jorden synkroniserade rotationen, kommer också antalet nedslag att bli något fler och kraftigare på månens vänstra sida som exponeras för rymden i jordens färdriktning runt solen (Spanarens antagande). Detta fenomen kallas allmänt "retrograd" (fakta) och gör att alla kollisioner i denna riktning blir kraftigare då hastigheten på alla objekt ökas med den hastighet som jorden (och månen) far runt solen med. Det är samma fenomen som gör att meteorer lyser kraftigare öster ut, än västerut, på jordens himmel efter midnatt (fakta).

6. Även solens dragningskraft gör att meteorer, asteroider och kometer riskerar att träffa fullmånens baksida på deras väg in mot solsystemets centrum när månen är på jordens utsida. När månen är i nedan eller ny riskerar nedslagen i stället att hamna på jorden, eftersom månen då befinner sig på "insidan" och i skydd av jorden (Spanarens antagande).

Vad säger du läsare?

ISS återvänder norrut

Under augusti månad blir ISS åter synlig från Karlskrona. Nedan ser du passertiderna för första delen av månaden. Som alltid rekommenderar vi att du besöker länken "Satelliter" ovan för att gå till Heavens-Above. Där hittar du mera detaljer.

Asteroid passerar nära Jorden 3 juli

Den 3:e juli passerar en 600 m stor asteroid döpt till 2004 XP14 strax utanför månens medelbana, på ett avstånd av ca 1.1 LD (Lunar Distance) eller 0.0029AU. Ingen risk för kollision förutspås. Minimiavståndet till Jorden beräknas uppnås 3 juli, 4:25 UT, eller kl. 06:25 svensk tid. Nedslående dock är den visuella magnituden, som blir +12 eller sämre.

1 LD=384.000 km

1 AU=150 miljoner km

Jupiters röda fläckar snuddar varandra 11-15 juli

Jupiters Stora röda fläck och den nya "Red Jr" beräknas passera riktigt nära varandra i juli, säger man på Goddard Space Flight Center. Gubben "Red Sr" befinner sig i en storm, vilken beräknas ha en hastighet av 560 km/h. "Red Jr" kommer ur en storm endast 6 år gammal. Storleken på Junior är halva diametern jämfört med "gubben". Senaste budet är att "passagen" ska ske 11-15 juli.

Spännande är att ingen riktigt vet vad som kan komma att hända när de passerar varandra.

Plutos nya månar döpta

Förra året, 2005, upptäckte man två nya månar runt Pluto. Då kallades de S/2005 P1 och P2. Nu, den 21:e juni, har IAU, Internationella Astronomical Union döpt dom till Hydra respektive Nix.

ISS och rymdfärjan Discovery

Den 4:e juli lyfte rymdfärjan Discovery för att så småningom docka med ISS. ISS är dessvärre inte synlig från Karlskrona förrän i augusti igen. Annars hade det betytt att när du siktat ISS hade du också sett rymdfärjan. Vad du i stället kan göra är att följa hela expeditionen direkt via NASA-TV på Internet.

Länk till NASA-TV

Synliga pass med ISS från Karlskrona: inga i juli

Aphelion 4 juli

Den 4:e juli är det dags för Jordens Aphelion i vår bana runt Solen. Då är Jorden som längst bort (152,500,000 km) ifrån Solen, trots att det är sommar här på norra halvklotet. Förklaringen är som alla vet, att solenergin faller in mera vinkelrät nu, än på vintern, då vi faktiskt är som närmast Solen.

Meteorit slog ned i Norge

På onsdagsmorgonen 7 juni 2006, kl 02.05, kunde invånarna i Nordnorge se en meteor fara förbi på himlen innan den slog ned strax öster om Tromsö med en smäll. Geofysiska och geologiska mätinstrument kunde registrera både ljud och vibrationer. Först trodde man kraften var lika stor som Hiroshimabombens, men senare kom man fram till att sprängkraften motsvarade en konventionell bomb. Det var en stenmeteorit som vägde 12 kilo, säger man.

För mer info, se Aftenposten och Svenska NSD

Nattlysande moln

Senaste tiden har det rapporterats en hel del om nattlysande moln, eller noctilucent clouds, som det kallas på engelska. Fenomenet ska vara bäst att observera sommartid på norra halvklotet, mellan 50-60 grader nord. Molnen, som lyser upp strax efter solnedgången, skapas på så höga höjder som 85 km. Ljuset är blåskimrande och beror på små iskristaller som reflekterar ljus från solen tillbaka ned i nattmörkret.

Det som varit en gåta för forskare är att atmosfären på denna höjd borde vara väldigt torr. Inget vatten borde finnas där. Nya rön gör gällande att molen, som verkar vara en modern företeelse, delvis orsakas av utsläpp från rymdfärjor, rymdstationer och andra farkoster.

Vi uppmanar alla intresserade att gå ut och spana.

Internationella rymdstationen ISS

Under juni är ISS synlig med hyffsad ljusstyrka vid ett flertal tillfällen. Magnituden är som bäst mellan -0.0 till -0.2. Positionen är som vanligt en bana från väster eller söder mot öster. Titta halvhögt upp på himlen. En passage brukar ta max 5 minuter. Följande tider gäller för Karlskrona:

Sommarsolstånd 21 juni

Den 21-22 juni är det dags för årets längsta dag och kortaste natt. I dagligt tal säger vi sommarsolstånd. Det innebär att solen står högre på himlen den dagen än under någon annan dag under hela året. Maximala solhöjden sker kl. 13 den 21:e., medans själva sommarsolståndet anges till kl. 14.26.

Dags för komet 73P/Schwassmann-Wachmann

Den här speciella kometen håller på att splittras upp. Detta observerades redan 1995. Kometens kärna splittrades i flera mini-kometer som nu flyger i formation genom rymden. De mest synliga fragmenten kallas B, C och G.

Bästa tillfället att observera 73P är de kommande veckorna. Små kometer som 73P har ofta en liten kärna, men en stor och svag halo. Halon kan möjligen bli mer än dubbelt så stor som månen, fast den är antagligen bara synlig från en riktigt mörk plats utanför Karlskronas störande belysning. Banan går från stjärnbilden Herkules, nära M13 via Svanen, Lyran till Pegasus.

Den här kometen gör ett varv runt solen på ungefär 5.4 år. Banan är mycket elliptisk och går ända från insidan av jordens bana ut till Jupiter.

Kommer 73P att att splittras än mer och försvinna? Ingen vet exakt hur ljusstarka fragmenten kommer att vara när de är som närmast Jorden den 11 till 14 maj. Likaså vet ingen hur många fragmenten kommer att vara när 73P är som närmast Solen runt 7 juni.

Fragment C kommer att vara närmast Jorden den 11 maj, då det kommer att vara 12 miljoner km iväg. Fragment B kommer att vara 10 miljoner km från Jorden den 14 maj. Trots att detta är det närmaste en komet kommit Jorden de senaste 20 åren - inte ens komet Hyakutake kom närmre med sina 15 miljoner km - är detta ändå 26 gånger avståndet mellan Jorden och Månen, och ska således inte utgöra något hot för vår planet. Om inget oförutsett händer, kommer fragment B kanske att kunna ses med blotta ögat. Med vanlig kikare ska det definitivt gå att se. Skulle fragment B dessutom ha ett "utbrott", kan det bli ett spännande ljusfenomen på natthimlen.

Se bilderna på KAF-Galleri

Komet C/2006 A1 Pojmanski

Den upptäcktes den 2:e januari tidigare i år av Grzegorz Pojmanski vid Warsawa Universitets Astronomiska Observatorium i Polen. Då var den ljussvag med endast 12:e magnituden. Nu har kometen överraskande ökat till +5.3, säger vissa rapporter. Vi på KAF har ännu inte observerat den, men enligt våra program ska den befinna sig strax öster om Cassiopeia. Passa på att observera Pojmanski den 5:e maj. Den är då som närmast jorden.

Senaste nytt: att dömma av frånvaron av kommentarer på nätet, verkar Pojmanski tyvärr vara mycket ljussvag.

Senaste nytt om GLOBE at Night

Tidigare har vi här i Spanaren rapporterat om astronomi-projektet Globe at Night, vilket syftar till att kartlägga ljusföroreningar globalt (se nedan). Nu är möjligheten att rapportera in observationer avslutad. Enligt uppgift gjordes det 4591 observationer i sammanlagt 96 länder. Det rapporteras också att mer än 18 000 personer deltog, vilket vi tycker är imponerande. Nu håller man på att sammanställa resultaten. Du som är intresserad kan följa utvecklingen på www.globe.gov/GaN/analyze.html

Vad menas med bra seeing?

Vi som ägnar oss åt astronomi vet att siktförhållanden kan variera rätt mycket olika kvällar och nätter. Ibland är luften disig, andra gånger liksom dallrar luften. Vid riktigt klart väder tycker många att stjärnorna gnistrar. Vi har också stött på olika graderingar för seeing. Vissa hänvisar till en skala 1-5, där 5 är bäst.

Vilket är rätt, och hur bedömer man då bra respektive dåliga siktförhållanden? Jo vetenskapsmännen har kommit fram till olika metoder, varav en kallas FWHM. Detta står för Full Width Half Maximum intensity. Denna går ut på att bedöma hur liten och samlad en stjärna syns i optiska teleskop. Hänsyn i beräkningsformeln är gjord till teleskopets storlek, luftens turbulens och att luften förändras mycket snabbt hela tiden.

Det intressanta för amatörer är att turbulensen normalt anses skapa luftceller med storlek 10-20 cm. Dessa begränsar nyttan av stora teleskop på jorden, vilket gör att man i praktiken sällan har nytta av att skaffa större teleskop än 8 tum.

Helt okej seeing betyder att stjärnan har en liten diameter FWHM = 1 arcsekund. Riktigt bra seeing motsvarar en FWHM ner till 0.4 arcsekund. Mätningar över något kallat Dome C i Antarktis år 2004 gav sensationella värdet 0,27 arcsekunder. Bästa seeingen hittar man på “små” öar med höga berg, som Hawaii.

GLOBE at Night

Ett astronomiprojekt har startat som ska kartlägga ljusföroreningar globalt. Det trevliga är att projektet är öppet för allmänheten. Framför allt handlar det om skolor och andra sammanslutningar som bjuds in att deltaga. Observationerna har inledningsvis gått ut på att observera stjärnbilden Orion och att rapportera in sin seeing till hemsidan för GLOBE at Night. Redan efter kort tid är nu fler än 1000 observationer inrapporterade. Vi på KAF är naturligtvis en av dessa. Du hittar vår markering på Sverigekartan under Europa. Se adressen www.globe.gov/GaN/analyze.html

Plutos upptäckare i omloppsbana

Clyde Tombaugh, som upptäckte planeten Pluto 1930, gick bort för sex år sedan. Tombaugh, som då var 90 år gammal, hade en lång karriär inom astronomi bakom sig och hyllas i branschen med stor respekt. I sin jakt på Pluto fotograferade han två tredjedelar av himlen och studerade miljontals med filmplåtar.

När han dog hade NASA börjat att bygga rymdsonden ”New Horizons”, vilken skulle skickas till Pluto för forskning.

När den slutligen lyfte i 19 januari 2006, hade den en ”udda” last ombord. En behållare med lite aska av Tombaugh följde med på färden, som först ska gå till Pluto, och sedan ut från solsystemet via Kuiperbältet.

Nu vet vi det säkert, om man sköter sina kort rätt kan man komma till himlen när man dör.

Inget klorin där inte

Den nya fläcken, kärleksfullt döpt till "Red Junior" eller "Red Spot Junior" av vissa astronomer, är knappt hälften så stor som Stora röda fläcken. Det betyder dock att den är lika stor som Jorden. Tyvärr kan den enbart ses med ett 10 tums teleskop eller större.

Färgförändringen upptäcktes 24 februari 2006, av Christopher Go på Fillipinerna som skickade ut en allert genom Jupitersektionen av Association of Lunar and Planetary Observers (ALPO). Nästa dag, när Jupitersektionens chef, Richard Schumde, gick igenom ALPO Japanarkiven fann han att ovalen hade börjat bli brun i december och att rödfärgningen började tidigt i februari. Flera andra amatörastronomer och -fotografer inom ALPO följer nu med spänning hur fläcken ska utvecklas.